Tro Inte Mer
|
I Bay Area området i San Francisco 1981 grundade Kalifornien musikerna Mike "Puffy" Bordin, Billy Gould, Mike Morris, och Wade Worthington bandet Faith No Man. Ett år senare när Worthington blev utbytt mot keyboardisten Roddy Bottum och Mike "The Man" Morris blev sparkad, så började bandet kalla sig Faith No More. Efter att ha gått igenom en rad av sångare, vilka inkluderar Courtney Love, så kom Chuck Mosely med i bandet 1983. Samma år rekryterades Jim Martin för att ersätta Mark Bowen. En fyra-låtars demo kassett som spelades in 1984, ledde till bandets första riktiga skiva, "We Care A Lot," utgiven av Mordam Records 1985.
Mike Patton, frontmannen i bandet Mr Bungle från Eureka, Kalifornien, var ersättningsförslaget från Jim Martin. Som hade hört en demo kassett med den gamla dödsmetall sidan av Mr Bungle. Patton blev anställd i Januari 1989. Inom loppet av två veckor hade han skrivit texterna till sångerna som Faith No More arbetade med för nästa skiva. "The Real Thing" släpptes sex månader senare.
1991 efter den imponerande succén med "The Real Thing" släppte Faith No More en live skiva i England, från en spelning de gjorde där, tillsammans med två tidigare outgivna spår, "Live at Brixton Academy". En video från samma konsert släpptes under namnet"You Fat B**tards". San Francisco bandet spelade nu som huvudnummer på stora konsertplatser världen runt. Deras unika sound och och Pattons galna scenupptåg drog till sig fans av alla slags musikstilar.
Den sistnämnda blev nästan fullständigt ignorerad av MTV trots sin förträfflighet, kanske för att ingen av de nämnda sångerna var i samma stil som hårdrock imagen de hade på "The Real Thing", och MTV i USA favoriserar musik som är lätt att kategorisera. Under tiden tog Faith No More del av årets största turné, öppnade för rock giganter som Metallica och Guns N Roses. Efter den turnén, vilket de mottog likgiltig respons från fans av huvudnummren, så drog de ut på egna turnéer i USA och Europa som huvudnummer till mindre publik.
Efter att turnén med "Angel Dust" var slutförd så kom bandet överens om att Jim Martin bromsade dem med sin brist på entusiasm för musikinriktningen bandet tog. I November 1993 sparkades han.
Då "King For A Day, Fool For A Lifetime" nådde första plats på listorna i Australien, och fick hittar som "Evidence" i Europa, så märktes skivan knappt i USA. Videos gjordes för "Digging The Grave", "Evidence", och "Ricochet", alla sånger med kommersiell möjlighet, men vilka blev ignorerade av Amerikanska MTV. En mindre entusiastisk respons av turnén vid konserterna i Storbrittanien ledde till att de ställde in den andra delen av Europa "King For A Day" turnén. Ändå insisterade bandmedlemmarna att detta vore ett suveränt tillfälle för dem att gå tillbaks in i studion och börja arbeta på deras nästa skiva, medans de var nöjda med sin medlemsuppsättning. Under de två kommande åren, dök rykten om splittring upp, eftersom flera av Faith No More´s medlemmar spenderade tid med sina olika sidoprojekt. Trummisen Mike Bordin turnérade med Ozzy Osbourne, Mike Patton turnérade med Mr Bungle för att marknadsföra deras nya album och släppte även två solo skivor. Roddy Bottum fick succé med sitt Imperial Teen. Ännu en gång fick de lov att hitta en ny gitarrist. "Dean har varit vår gitarrist och fungerade bra på turnén, men när vi skulle skriva nytt material kom vi på att vi arbetade olika", sade Bill Gould. Dom bestämde sig för Jon Hudson, en vän till Gould och tidigare medlem av Systems Collapse. Bandets sjätte studio album "Album of the Year" släpptes i Juni 1997, tillsammans med singlarna och videos för "Ashes To Ashes", "Last Cup of Sorrow", och den elektroniskt tonade "Stripsearch". Framgångsrika turnéer i Amerika, Europa och Australien följde. Tidigt 1998 började rykten om splittring spridas mer intensivt än vanligt. Det var spekulationer om att bandmedlemmarnas soloprojekt tog överhanden och intresset för Faith No More var avtagande. Den 19 April 1998 började Bill Gould sprida följande text via e-mail och fax: "Efter 15 långa och givande år har Faith No More bestämt sig för att få ett slut på spekulationer om att splittras... genom att splittras. Beslutet mellan medlemmarna är enhälligt, och det kommer inte att pekas finger, eller skymfas namn förutom att konstatera att det var "Puffy som startade det". Fortsättningsvis kommer splittringen göra att de enskilda medlemmarna får fortsätta med sina individuella projekt oförhindrat. Till sist och viktigast, vill bandet tacka alla fans och samarbetspartners som har hållit ihop och stött bandet genom dess historia". Faith No More spelade sin sista konsert i Lissabon, Portugal den 7:e April 1998. |
|
Översatt av: Johnny Söderström |
Inom ett år så skrev gruppen kontrakt med Slash Records och 1987 släpptes
deras andra skiva "Introduce Yourself". Den följande turnén gjorde att
Faith No More blev uppmärksammade av pressen i Europa. Men när turnén
var över så bestämde sig de övriga bandmedlemmarna för att sparka Mosely,
på grund av hans konstanta drickande, begränsade sångkapacitet och käbbel
med bandmedlemmarna. 
Skivan
blev en kritikersuccé, och inom kort turnérade bandet med Metallica
framför en enorm publik. Ändå så var det inte förräns "Epic" blev släppt
som singel i Januari 1990, som Faith No More blev populära i USA. Till
stor del tack vare att videon (vilket även fick negativ uppmärksamhet
för en kortvarig scen med en fisk som sprattlar runt upp ur vattnet)
hade stor rotation på MTV. En annan framgångsrik video "Falling To Pieces"
följde. Medlemmar av mega-rockarna Metallica och Guns N Roses nämnde
Faith No More bland sina favorit rockgrupper. Bandet mottog en Grammis
nominering för bästa Heavy Metal/Hård Rock framträdande. Vid slutet
av året hade "The Real Thing" sålt Platina i USA.
Med Faith No More´s fjärde studio album "Angel Dust", hade Patton mer
tid att komponera som en fullfjädrad medlem av bandet. Gould, Bottum,
& Bordin hade tack vare succén av "The Real Thing" mer tillit till sin
förmåga att skapa den skiva de ville. Samtidigt kände sig Martin otillfredsställd
med musikinriktningen de tog och kom inte ofta till planerade repningar.
Gould blev ibland tvungen att spela på gitarr styckena, och slutligen
gjorde Martin inga insatser på "Angel Dust"med undantaget av den tungt
gitarr spelade "Jizzlobber." Sommaren 1992, efter skivsläppet blev dess
första singel "Midlife Crisis" spelad regelbundet på MTV och radio.
Den följdes av b-sidan "Easy," som blev mycket populär i Europa, och
"A Small Victory."
Slutligen
så var det ingen singel från "Angel Dust" som nådde upp till den framgång
som "Epic" och skivan sålde inte så bra som "The Real Thing" gjorde
i USA, men den sålde nog många exemplar för att få Guld. Den var ännu
mer populär i Europa och Australien och sålde mer än "The Real Thing"
i Storbrittanien.
För 1995´s "King For A Day, Fool For A Lifetime," så rekryterades Mr
Bungle gitarristen Trey Spruance. Hur som helst så lämnade han bandet
efter att skivan blivit inspelad och innan turnérandet började. Orsakerna
till att han slutade beror på vem man frågar. Faith No More hävdar att
Spruance var ovillig att göra en lång världsturné. Trey hävdar att han
var redo att turnéra, men de andra tyckte att han inte var rätt för
bandet och gjorde honom aldrig till en permanent medlem från första
början. Dean Menta, en Faith No More roadie och gitarrist i bandet Duh
blev Spruance's ersättare.
